Genom regn och sol

Framåt.

Ibland är det riktigt, riktigt kul att köra hoj, att grensla sin stålhingst och cruisa fram på kurviga vägar i varmt klimat. En sådan dag var det först idag. Hamnade i Sigtuna och vandrade fram på Stora Gatan, som faktiskt har samma sträckning idag som på Olof Skötkoungs tid. Då fanns det fler krogar än nu. Och när jag bodde där för snart 15 år sedan var det också fler krogar där. Staden är underbar, men det kommer att bli problem då man bygger ut hela staden och i centrum kan man inte bygga ut pga sin historia.

Var i Mariakyrkan och bad. Att gå i skinnbyxor i värmen är inte alltid det behagligaste, man får väl köra högtryckssprutan rakt ner i byxorna så småningom. Träffade återigen på några kamrater som jag gillar mycket när jag trodde jag var på väg hem. En timmes trevlig samvaro förgyllde dagen på fiket i den gamla staden. Cruisade förbi Märsta och också som av en tillfällighet åkte jag förbi en kamrat som jag inte sett på ett par år. Och så stod han ute vid sin bil. Jag misstror slumpen!!! På hemvägen öppnade sig himlen fullständigt. Skrek till, så ont gjorde regndropparna som bankade sig in i ansiktet. Tog skydd under ett träd medan regnet öste ner i hög hastighet. Blev blöt ända in till skelettet. Det är oerhört sällan jag låter mig stoppas av regn, men nu såg jag inte ens en meter.

Måste hem. Efter regnet avtagit lite grann fortsatte jag hemåt. Och sedan växlar vädret lika plötsligt som när nederbörden kom. Solen strålade från klar himmel. Precis som livet, det växlar, ibland i turbofart. Det är tur att det vänder ibland, annars skulle man nog inte stå ut ibland. Hoppet om de fina dagarna gör att man går upp en dag till. Färdades en dag till genom livet. Säger som Melker i “Saltkråkan”; “denna dag ett liv”.

Som i en annan del av världen

"Mike the Bike"

Hetta.

Gränslar Harleyn och mullrar iväg på E4:an. Varma vinder fläktar kroppen och skinnbyxorna fladdrar när mc´n skjuter fram mot Uppsala. Bytte bakdäck, körde med gummi som alltmer liknade slicks som på en formel 1 bil. Och så skall man inte ha det. Plånboken ekar, får återigen be till min Gud som gett mig både mat och stöd under de ekonomiskt svåra åren.

Det blir därför inga direkta längre utfärder denna sommar heller. Men det är ok, även om miljöombyte vore viktigt med nya intryck förvarade i sinnet. Vi går igenom vad vi kan avvara och sälja på bakluckeloppis. Det är en hel del saker man har som man inte använder tillräckligt ofta. Och så kostar de plats och förvaring.

Bär på en hel del smärta sedan lång tid, så nu under sommaren lyssnar jag inåt och har bestämt att ta det lugnt, kroppen får bestämma och vila och bestämma agendan. Igår skulle jag på hojutflykt, men valde att ligga horisontalt på kvällen när jag kände att orken tröt.

Har inte läst så mycket den senaste tiden, men har nu bl.a börjat läsa en av de böcker som jag fick i present efter min prästvigning; “Den oemotståndliga revolutionen. Vägar till ett alternativt liv” av Shane Claiborne (Cordia förlag). Boken verkar visa på det som jag som människa, kristen och präst brinner för – de glada nyheterna – evangeliet – Guds Ord – som förvandlar och förbättrar liv. Inte en slätstruken tro som bara tar upp existensiella visdomar, utan en tro som verkligen gör skillnad för en själv och andra, där Jesus Kristus är i centrum i allas ens åtaganden. En tro som brinner värmer upp ett fruset land.

Så här skrivs det om boken;

“Shane Claiborne beskriver i Den oemotståndliga revolutionen en autentisk kristendom som är rotad i tro, handling och kärlek. En rörelse som börjar i hjärtat och via händerna sträcker sig ut till en sårad värld. Shanes egen andliga resa har lett honom att arbeta med leprasjuka tillsammans med Moder Teresa i Calcutta, att besöka familjer i Irak mitt under USA:s bombningar och att organisera och delta i en mängd aktioner för att visa på de fattiga och hemlösas situation i USA. I den här boken ställer han viktiga frågor kring kyrkan och samhället och utmanar läsarna att lämna en likgiltig “lagomkristendom” och leva ut en tro som kan förändra världen.

Shane Claiborne är en av grundarna till The Simple Way, en kristen kommunitet som lever tillsammans med hemlösa i Kensington i ett av de fattigaste områdena i norra Philadelhia. Med inspiration från den tidiga kyrkan försöker de följa Jesus och leva ut “Guds rike” i stark kontrast till en värld präglad av materialism och militarism.“

Brinna för det man tror på smittar. Sverige behöver hetta…

Frihetens vind…

Trettio fria dagar…

Mikael och prästkollegor 20090614

 

En egen företagare är aldrig riktigt ledig vet jag. Men är ju nu anställd under ett år som pastorsadjunkt. “Att leverera” är stadiet som innebär att man är duktig, att man är samhällsnyttig. Man kan producera bort sin andlighet och till slut är risken överhängande att man ser sig själv som navet i alltings produktion, man blir som en robot.

Efter att studerat i över 5,5 år, tar jag nu tid för mig själv och min familj. En bara-vara tid. Inget är inplanerat. Några böcker gör sig påminda och lockar till både förkovran och fin- samt enbart förströelseläsning. Gräsmattan och vilstolen inbjuder till stilla tankar. Och just nu servas min Harley, så att den kan möjligöra upptäckter när andan faller på. En månads frihet.

Blev igår officiellt välkomnad som präst i Gottsunda under högmässan. Temat som jag predikade om passade som handen i handsken, “förlorad och återfunnen”. Den förlorade sonen, det borttappade fåret och den borttappade penningen – alla sprungna ur Jesu liknelse om nåden – att Gud t.o.m. där på korset välkomnar förbrytaren som tar emot Jesus på korset, i den sista stunden i sitt liv. Det är inte gärningarna som räddar, frälser, utan tron – att Gud vill och kan hjälpa dig, att han kan förbättra dig och din inställning till dig själv och andra och fylla ditt inre tomrum. Vilken gåva att få tala om räddning, tro, hopp och kärlek. Vilket kall jag har.

Många är idag borttappade, tyngda under stress, måsten och droger av olika slag. Michael Jackson lämnar mig ingen ro. Det framkommer i media att han överdoserade medicin under lång tid. Inte kunde han fått tag i dem utan andras hjälp. Medberoendet dödade sålunda världens mest framgångsrika popartist.

Vi kan lägga till en i raden av de som blivit dödade av möjliggörare. Tänker på bl.a. Janis Joplin, Jimi Hendrix, Jim Morrison och Sid Vicious. “Vad hjälper det att vinna världen om man mister sig själv”, förmedlar den Heliga Skrift vist. Därför tar jag ledigt ett tag. Dock bloggar jag på från hängmattan.

Vila i frid – alla Ni som behöver och vågar.

We are the world…

Förlorad och återfunnen…

Mikael lyckönskas av Biskop Persenius efter prästvigningen

Imorgon predikar jag i Gottsunda Kyrka, kl. 1100 i vår högmässa. Temat enl. ovan rubrik. Tänker på alla de under jag sett och hört de senaste åren. Människor som tappat bort sig själva eller som blivit borttappade, som gjort sig själva till centrum, antingen av högmod eller stängt ute andra pga. tillitsbrist och skador.

Synd är att stänga sig ute från andra människor och att stänga av relationen med Gud, och på så sätt stänga sig ute från sitt sanna jag, så  missar man målet med att finnas till för sig själv och andra. Rädslan är kärlekens motsats och som släcker lågan, livet och mörklägger växande.

Min första tid, två veckor som arbetande präst (bild från Uppsala Stifts fotograf), har varit underbara. Platsen jag kommit till är fantastisk, Gottsunda som är multikulturellt, med fantastiskt många ursprungsnationaliteter och så Sunnersta, på ytan dess motsats med hög utbildning och likaså god ekonomi, generellt sett. Men.. det skiljer sig inte att vara människa särskilt mycket på olika platser. Precis som det inte skiljer sig så enormt mycket att vara människa på Jesu tid och nu. Ok, prylarna och olika bekvämligheter skiljer för en del. Men glöm inte att en miljard lider av hunger…

Älskar mötena i vår kyrka i Gottsunda, på onsdagskvällarna där vi alla delar soppa och gemenskap och imorgon där vi delar kalk och bröd i nattvarden. Alla lika, men ändå unika. “We are the world”; sjöng Michael Jackson & Co. så inspirerande för en hel värld. Nu är han borta – förlorad, men återfunnen hos Gud, hoppas jag.

Lasse - Tyfri MC, Mikael - präst & ryggen Pontus J Back

Tänker på alla min nya vänner i 12-stegs gemenskaperna, som varit förlorade, men genom sin tro på en högre makt; “Gud, som du uppfattar honom”, återigen fått fotfäste och ändrat riktning på sina liv, bort från det trasiga, det döda och nu stigit med darrande ben in mot Livet. Tack vare Gud och genom stöd från andra - genom varandra, så har många börjat sin nya vandring mot ett nytt håll och mot Gud.

Det är bara Jesus som kan hela, vilket Pontus J Back från Finland (hans bilder), en ärrad hårdrock-veteran som söp bort allt inkl. hälsan spontant berättade efter mitt föredrag om de “glömda barnen” ute på Café Svalkan (en UNDERBAR plats) i veckan som gick. Han mötte Jesus och nu åker han runt och berättar om sitt helande på sin Harley-Davidson med sin son på bönpallen, nu hitlotsade av min biker-kompis Lasse från Tyfri MC.

Pontus J Back vittnade om sitt helande efter mitt föredrag

Alla häpnade när Pontus berättade på sin långsamma muminsvenska. Väckelse – sannerligen. Gud tar emot de bort tappade fåren. Jag vet.

Michael Jackson lever… Något fattas oss…

En ikon dör inte.

Kommer ihåg augusti 1977 och dödsbeskedet. Kungen var död. Elvis som jag såg 1973 i Las Vegas. Och något fattades mig.

Jackson, “The king of pop”, är nu avliden. Också här är droger en bidragande orsak till ett alltför kort liv. Och nu fattades mig återigen en musikikon.

Tack vare ovan bägge  kunde jag genom deras gåvor försörja mig på musik som discjockey under 1970- och 80-talet och med deras bidrag kunde jag förgylla andra människors liv med deras musik och ge glädje.

Rest in peace!

Ett nytt liv

Olika.

 Arbetsuppgifterna som präst är verkligen olika. Att skriva predikningar och undersöka Guds ord tar tid och skall inte fuskas iväg. Som exeget anser jag det är viktigt att försöka undersöka de olika skikten bakom varje Bibelord/berättelse. Har hållit två predikningar och ett par andakter hittills. Denna vecka blir det också två i Gottsunda kyrka, en på torsdag kl. 1830 och så söndagens högmässa kl. 1100.

Imorgon skall jag enligt tidigare löfte hålla föredrag om “de glömda barnen” på underbart vackra sjöbelägna Café Svalkan, kl. 1900 ute på Ulriksdal i Stockholm. Kom dit vet ja´. Innan dess blir det nog en andakt för daglediga i Sunnersta Kyrka kl. 1300. Kul!!!!

Har minglat vid Ulva Kvarn idag (bild bredvid), där det varje tisdagkväll är bilar och spännande mc´s som visas upp. En folkfest. Många samtal blir det… Kommer man i prästskjortan blir det ofta spännande möten. En hel del är nyfikna och har frågor, vilket jag vet sedan många år tidigare när jag haft på mig min mcväst med dess credo (”jag tror”). Man behöver som kristen synas, tycker jag. Alla är vi präster i det allmänliga prästadömet.

Dessvärre har jag inte bärbar data på jobbet eller trädlöst nätverk, därav har det blivit för få inlägg här på bloggen, men från nästa vecka blir det bättre, då jag är ledig. Det är underbart att få vara präst, om än märkligt, och det finns så mycket att lära, tack och lov. Och när man gör fel, så kommer Guds livgivande nåd in. Det är bra. “I svagheten finns styrkan”, säger ju Paulus (som var nasir för en tid och då avstod från oren mat och alkohol bl.a. Det borde man kanske fler göra idag).

Är med i Dagen idag om alkoholfri nattvard…

Stort uppslag.

Blev kontaktad av tidningen Dagen som tydligen hade fått information om min prästvigning och kalkens innehåll. I dagens nummer kan du läsa artikeln som man tydligen slog upp stort.

Har fått många, många mail om artikeln också. Det verkar som många har ett stort behov av att lyfta frågan om alkohol och visa hur kyrkan kan hjälpa de som är drabbade, de som är offer och dess anhöriga. Det verkar finnas en svårighet att få gehör för att kunna erbjuda ett tillräckligt säkert alternativ för de som inte kan eller vill dricka alkohol i nattvarden.

Frågan lyfts gällande nattvard, problemet är större än just nattvardsgången, men detta är en tydlig ingång att i handling visa att man bryr sig om ett problem som förlamar halva svenska folket.

Idag hade Systembolaget en miljon (1 MILJON!!!???)  kunder. Och jag som trodde det var finanskris… Pengar tycks tydligen inte vara ett problem, eller… Man kanske har valt att prioritera?

En hel del barn kommer att fara illa imorgon och bli tillitsskadade pga att många anser det är en rättighet att dricka alkohol. Många barn vill inte att de vuxna skall ta sig den rättigheten…

Oj vad mycket nytt…

Förändringens vind…

Att gå in i olika roller. Först barn, därefter bl.a. skolbarn, militärutbildning, telefonförsäljare, egen företagare, disckjockey, projektledarutbildning, VD, marknadschef, eventkoordinator, student och nu präst.

Märkligt var det igår att sätta på sig en prästskjorta och åka till ett jobb, mitt såsom präst. Intensiva dagar har det varit, några andakter och ikväll var det min första mässa. Och det känns som jag är på rätt plats. Mycket finns att lära. Är bara ett Guds barn – och det är mer än ok.

All frid/ Mikael.

En av mitt livs ögonblick igår – tack alla underbara!!!

Trött och nu präst för evigt.

Många dygn med alldeles för lite sömn, därav blir det ett kort inlägg just nu och när tid medger blir det en utförligare rapport om igår.

Alldeles märkligt himmelskt underbart var min och mina kamraters prästvigning igår i Uppsala Domkyrka. Kyrkan var fullsatt och kärleken var kollosal i hela det heliga rummet.

(Bilden bredvid är från min första nattvard som präst, där jag delar ut bröd och så serverades det druvjuice i kalken här till så många – tack för det Biskop Ragnar!)

Mottagningen efteråt med vänner från hela Sverige,  från barndomen till idag överröste mig med befriande värme. Jag är SÅ LYCKLIG!!! Tack alla underbara som stöttat mig i alla år och dagar!!!

Er Broder i Kristus!

Mikael – Präst (Verbi Divini Minister)

Imorgon gäller det…

Studier sedan år 2004 och nu…

Imorgon förmiddag skall jag och mina prästkandidatsvänner genomgå en utfrågning – prästexamen. Hoppas jag argumenterar gott och vist (som jag försökte göra på bilden bredvid). Ber om Guds vägledning - imorgon också.

Snälla, be och håll tummarna för mig (och mina kamrater givetvis)!!!