Lägg ner Spendrups…

Sänkt alkoholskatt leder till sänkt supande bland ungdomar hävdar bryggeridirektören Jens Spendrup, eftersom de köper svart sprit.

Ibland undrar jag om åsikter är på riktigt.. Om vuxna var förebilder och inte drack alkohol, utan visade att det är kul att festa och koppla av utan att droga hjärnan, så kan det ge nya bilder hur man kan umgås, dvs i direktsändning.

Rökningen är ju ett sådant bra exempel att man kan vara utan denna också farliga drog, att man kan förbjuda den på allmänna platser. Vad skulle hända om man förbjöd alkohol på krogar? Mindre våld, mindre trafikolyckor, mindre våldtäkter, gladare barn (ca 385000 i alla fall).

Till jul köper svenskarna på sig stora lager alkohol. Många är oroade hur det skall gå, framförallt familjemedlemmar. En del bjuder sina barn på första glaset hemma. Forskningen visar att detta är vansinnigt för deras framtid. Vem bryr sig? På allvar!

Ta inte bort folks ”snuttefilt” alkoholen, för vad skall man då trösta sig med. Ett liv utan alkohol verkar trist, tycks många äldre mena. Och barnen uppfattar signalen. Nej, Jens Spendrup, lägg ner bryggeriet och satsa på de unga. De behöver fler ungdomsgårdar, inte billig alkohol, tror i alla fall undertecknad.

Läs artikeln här: Jens Spendrups åsikt!

Mitt möte med makthavare…

En sak i taget, en dag i taget.

En bra livsdevis, som jag lever efter. Därav har jag valt att inte denna passerade vecka att skriva på bloggen. Har i mitt uppdrag i Gottsunda som präst, bl.a. varit på möten (som vanligt), predikat och haft själavårdsmöten. Många vet inte vad en prästs olika uppdrag innebär. Det är många insatser som inte syns utåt, kanske är kyrkan för dålig på att tala om bl.a. hur mycket och vad våra kyrkor gör i det tysta genom olika diakonala insatser, vilket kan vara lite dåligt eftersom våra medlemmar som inte är vana att gå i kyrkorna inte tror att vi är tillräckligt adekvata för deras medlemsavgifter. Dock finns det brister. Anser jag!

Idag träffade jag politiker och informerade om ”de glömda barnen”. Detta gör jag på min fritid eftersom jag vill göra skillnad för alla dessa 400.000 barn som bor i alkoholindränkta hem och som ikväll lördag har ett helvete. Ett inferno som de inte vågar ”skvallra” om. Allt för få vågar ta deras parti, ge dessa alla ungar en röst i vårt samhälle. Jag har valt. Fler borde skrika. Vi är alltför få. Känner inte till någon inom kyrkorna som aktivt i debatten försöker påverka i alkoholfrågan som förlamar halva svenska folket. Inte en enda. Inte en.

Varför är jag så ensam om detta informerande? Varför?

Ikväll säger många skål. Skål som innebär att många blir slagna, svikna, våldtagna och desillussionerade. Många barn blir ikväll än mer tillits skadade. Detta för att vårt samhälle inte tillräckligt klart tagit ställning mot alkoholens helvete, därför att den andra delen av det svenska folket anser att det är en frihet att dricka alkohol.

En frihet som inte omfattar alla, är ett förtryck. Således lever vi idag år 2009 i ett förtryckarsamhälle. För att vi valt att ha det så.

”Botten upp!”

Hur började det?

Min kristna nya bana…

www.bedrup.com

Jag skriver nya. Eftersom jag döptes som barn och i tonåren konfirmerades jag, så att vara kristen till det yttre var inte nytt, kanske var det så att jag var ”lite kristen” även på insidan, som ett senaspkorn som Bibeln beskriver en ny eller liten tro. Alla konfirmerade i stort sett när jag var i tonåren (fick en gitarr – presenten var på något sätt viktig, kanske för att säga att det var därför jag konfirmerades till kompisarna då på 1970-talet).

Har på något sätt, om än outtalat för mig själv, alltid varit kristen, minns inte att jag någon gång intalat mig själv motsatsen. Har nog hela livet burit på existensiella frågor, vid en del perioder har de av olika anledningar blivit mer tydliga och ”poppat” upp till ytan. Så är nog de flesta.

Var finns idag de forum som kan våga och tåla att man diskuterar tro, livet och meningen med livet. En del drar öronen åt sig. Inte skall väl jag eller du våga tala om djupa livsfrågor, men efter middagar runt om i vårt land fram på små timmarna är jag övertygad att man i vänners lag, kanske efter några glas vin, har ett behov att tala om det existensiella.

Var kan man då mötas för att utbyta erfarenheter om livet? Inom tolvstegsgrupper givetvis, eftersom man fått så många och allvarliga konsekvenser att man måste börja ventilera, annars dör man även fysiskt (andligt är många djufrysta när de kommer in i en självhjälpsgrupp).

Inom olika samfund och kyrkor finns det idag många spännande samtalsgrupper. Allt från bibelgrupper (även om det finns alldeles för få, varför vet jag inte?) till Alphakurser. Sistnämnda kurs öppnade upp mitt hjärta för kristen tro (bl.a; det fanns fler pusselbitar). Jag var skeptisk till kursen, som min fru anmälde mig till (detta har aldrig hänt varken tidigare eller senare, märkligt, men hon såg mer än vad jag förstod), ändå gick jag dit om än rädd (där jag gömde min osäkerhet bakom en glad pratglad mask såsom jag ofta tidigare gjorde).

Det hände en hel saker där, alldeles för märkliga, som kom att ändra mitt liv totalt och som man kan förklara på olika sätt, beroende på vilka ”glasögon” man väljer att se. Idag misstror jag slumpen. Tro och vetande går hand i hand.

Från att år 2003 motvilligt, av rädsla, gått denna kristendosmkurs, där man får ett föredrag, man får äta ihop och framförallt så får man börja diskutera och ventilera sina livsfrågor med andra, andra man inte har en relation till, vilket kan öppna ens egna spärrar, så är jag nu präst. Mycket, mycket märkligt.

Imorgon onsdag kl. 1200 skall jag tala om min väg från ett ibland destruktivt levnadssätt till min nya väg, min nya inställning till livet och om mina ”nya glasögon” som jag numera ser livet genom. Platsen är Domkyrkocaféet bredvid Uppsala Domkyrka och mitt uppdrag denna dag, som föreläsare, ingår i volontärprojektet där Gottsunda församling ingår och där jag arbetar som präst under detta år och nästa halva år.

Nyfiken på en Alpha kurs nära dig? Akta dig, du kan få ett förvandlat liv. Jag vet. Inte bara tror.

Halva svenska folket lever idag under ett förtryck

Nästa steg…

Kyrkomötet har nu antagit samkönande äktenskap. Hittills har ca 50 partnersskap välsignats och ingåtts i kyrkan per år. Således är det inte särskilt många som det berört hit tills.

Halva svenska folket är idag förlamade under alkoholen, dvs. ca 4 miljoner (!) individer.  Det är väldigt få församlingar som aktivt tagit ställning inom Svenska Kyrkan mot alkohol; som medför våld, våldtäkter, död och förlamning för oerhört många människor varje dag. Man räknar med att ca 5000-6000 människor dör i vårt land varje år pga alkohol.

Har man följt tv-serien som går nu på TV1, ”Kysst av spriten” så har man flera gånger visat på de senaste forskningsråden inom beroende och där man konstaterat att en oerhört liten droppe alkohol kan sätta igång ett återfall för en nykter missbrukare.

Det man kallar för alkoholfritt vin, och som många kyrkor använder sig av, är INTE ALKOHOLFRITT. Den kallas för alkoholfri juridiskt, men den kan uppnå upp till 2,25% volymprocent. Således är den INTE ALKOHOLFRI. En del kyrkor använder sig av denna term, även när den använder sig av druvjuice i nattvarden. Har fått veta, från olika församlingar, att man inte vågar skriva att det är druvjuice för att man är rädd för att skrämma bort de som är ovana. Däremot kan man inne i kyrkan innan gudstjänsten säga att det är druvjuice, men inte i annonser. Tala om feghet, tycker jag.

Man är mer rädd om de friska, än de sjuka, som jag ser det. Kan inte se det på annat vis. Man vågar riskera mångas utträden i vissa frågor, men inte när det rör HALVA SVENSKA FOLKET. Tror Svenska Kyrkan skulle vinna oerhört mycket good-will om man öppet vågade ta ställning mot alkoholen. ”Barn gör som vuxna gör”; lyder ordspråket. Det behövs fler förebilder.

Dessutom strider inte druvjuice i kalken mot någon bibeltext. Ingenstans står det att det är vin i kalken, endast att ALLA skall dricka av kalken, ett upprop att alla skall delta. Jag har tagit alkoholfritt vin en gång och höll på att ta mig ett återfall. Varför vågar så få öppet hjälpa mig i kampen att införa druvjuice i nattvarden, och så att det blir tydligt utåt; i annonser, i reklam – annonser och i allt vi säger och gör.

Idag är det lördag. Ca 9 MILJONER glömda barn i Europa (dvs lika många som hela Sveriges befolkning) mår förfärligt dåligt. Ikväll blir flera tusen barn slagna pga alkohol. Och kvinnor, många av dem blir också våldtagna och slagna. Detta pga att alkohol anses vara en rättighet i vårt land. Men en rättighet som inte gäller alla, är inte en rättighet, det är istället ett förtryck. Travesterar således Benny Haags citat från hans bok och håller med att vi idag, år 2009 lever i ett förtryckarsamhälle. Vi har valt att ha det så. Vi har tydligen valt att ha det så!

När vågar Svenska Kyrkan aktivt i media ta ställning mer tydligt? Och när vågar våra församlingar tydligare stå upp och säga ifrån och öppna sina kyrkportar för alla de som blivit drabbade av alkoholen och välkomna till gemenskapen vid måltiden vid altaret. ”Drick av den ALLA”… Inte ännu…. Inte sant. Inte för alla. Vad skall vi göra? Tiga medan våra medmänniskor förslavas.

Skål!

Full präst inte ok!

I dagens Aftonbladet, på löpsidan utanför alla affärer och med feta bokstäver står det att ”prästen var full på begravningen”!

Enligt artikeln var prästens alkoholproblem kända sedan tidigare och han var under tillsyn. Tillsyn? Inget framkommer vad man menar med detta. Att man har koll tills det händer något? Att man hjälpt vedebörande att tillfriskna, dvs. skickat denne till behandling enligt 12-stegs modellen? Att man gett ett ultimatum, en gång till så är det avsked? Sistnämnda krav rekommenderar den samlade erfarenheten inom alla 12-stegs rörelser, s.k. tuff kärlek. Hjälp, men ställ krav.

Idag verkar många ha en tillitsbrist på gott omdöme när det gäller alkoholfrågor och hur man själv skall agera och allt för få verkar själva vilja vara solidariska med de som har problem med alkoholen och själva avstå från alkohol för att vara föredömmen. Min Fru har tagit ställing, hon vill vara förebild för andra vuxna och för barnen. Hon har avstått från all alkohol trots att hon inte har alkoholproblem. Bra jobbat!!!!

Nu verkar det som mannen, prästen, får jobba vidare under tiden utredningen pågår!? Ibland undrar jag om man bryr sig eller om naiviteten och okunskapen är så stor eller kanske likgiltigheten och om konflikträdslan är så stor att man heller väntar ut människor med alkoholproblem tills det händer något riktigt allvarligt som t.ex: att vedebörande dör (av olycka, självmord eller super ihjäl sig).

Ta mannen ur tjänst omgående!!! Jesus frågar: ”Vill du bli frisk?”. Vill man inte, så goodbye. Har man med andra människor att göra och det föreligger en aning att vedebörande drogar (alkohol, narkotika, piller etc.), så skall man inte få jobba. Punkt slut! Det är oerhört svårt att komma på en missbrukare nämligen. Vi är hala när vi drogar, kan manipuliera de flesta, även om man blir tagen på bar gärning. Jag vet av egen erfarenhet, dels av eget ljug och numera när jag möter de som fortfarande är kvar i sjukdomen som aktiva.

Det är inte första gången jag hör talas om fulla präster. Skvallret och sanningen går fort fram. Har fått gripa in en hel del gånger, då omgivningen inte velat förstå eller om de har lidit brist på mod eller civilkurage. Beroende är demokratiskt. 10% av befolkningen drabbas av ex. alkoholism. Även präster, smedar, bankmän och strippor kan utveckal beroende. Sjukdomen struntar i socialklass och titlar. Min målsättning är inte att smutskasta mina prästkolleger, tvärtom. För många år sedan höll man tyst när det gällde piloter på SAS som man anade hade alkoholproblem. Till sist blev man tvungen att ta ställning (det hade väl blivit för dyrt om ett plan störtat med en full pilot) och jag själv vill hjälpa genom opinionsbildning, så att även kyrkan mer öppet vågar tala om alkohol i kyrkorna, bland personal och anställda. Nu börjar det kosta, det är inte bra med en artikel i Aftonbladet. Det är först då man erkänner något som man kan förändra det. Min kamp med druvjuice i nattvarden är just en hake som kan öppna en port för vidare och friskare vindar. Tar man in frisk dryck i kalken, så kan även sjukdomen beroende snart börja diskuteras, så fler kan få tillfriskna och få en frizon i våra kyrkor från alkoholets slaveri, så att Gud kan förbättra dem när de möter Jesus och hans budskap där (2 Kor 5:17).

Hoppas och ber att kyrkorna griper in och tar lärdom och använder oss som kan sjukdomen. Själv fick jag en inbjudan i fredags att tala kort om sjukdomen och alkoholens verkningar på sin omgivning. Detta på min lunch den 10 november kl. 1200 på Domkyrkocaféet, bredvid Uppsala Domkyrka. Rubriken kanske blir: ”Varför söp jag?”.

Många inom kyrkan har sagt åt mig att sluta tala om alkohol, då risken är att man nischar mig som ”alkoholprästen”. Undrar varför de säger detta? Så länge halva svenska folket har ett alkoholproblem verkar det finnas ett mycket starkt behov att få mer kunskap. Givetvis har jag många fler frågor jag brinner för. Men om det brinner, börjar man väl att släcka där det brinner mest, anser i alla fall jag. Kan man ta bort alkoholen och få människor nyktra så de kan leva i ”direktsändning”, så kan de därefter möta det Glada Budskapet om Jesus, som kan fylla människans inre hål.

Eller som Jesus säger: ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket”. Vi verkar lida brist på andlighet i vårt samhälle idag eftersom så många måste konsumera alldeles för mycket eller droga bort sin fria tid. Skål förresten, nu är det ju lördag. Själv dricker jag numera från det vatten som släcker all törst. Amen!

Kysst av spriten…

Hittade hem vid första klunken!

Vämen fyllde strupen och värmen spred sig fort ner i magen. Och friden. Friden med stort F, infann sig när alkoholen nådde hjärnan. Allt blev äntligen lugnt! Äntligen. Borta var utanförskapet, både det medvetna och det omedvetna. Man räknade in sig själv i mitten plötsligen. Efter första klunken. Man var hemma. Hemma!!!

Berättelsen har jag hört av många tusen beroendepersonligheter genom åren. Och det är bara en som är född till beroende pga hjärnans sammansättning som kan beskriva öppningsraderna enligt ovan.

Allt handlar om geografisk och fysisk flykt. Bort från pålagd roll pga. dysfunktionell omgivning. Bort från problem och jobbigheter. Spritmissbruk handlar aldrig om alkohol. Matmissbruk handlar inte om mat. Arbetsmissbruk handlar inte om arbete. De är bara drogen som möjliggör flykten. Bort från sitt sanna jag. Bort från sina känslor. Mot lugnet. Mot friden.

Ikväll kl. 2100 i TV1 börjar Sveriges Radio TVs största upplysningsserie sedan min far producerade sina serier under 1980-talet. Jag och min familj har talat med SVT, liksom många andra. Intresset var GIGANTISKT STORT, många ville medverka och lyfta bort skammens fula tryne från sjukdomen. Halva svenska folket (!!!) är drabbat. Medan TV5 visar ”Färjan” och väldigt mångas olycka pga alkohol, vågar nu den statliga kanalen gå sin egen friska väg och visa att det finns en väg ut ur missbruk och medberoende. Bra jobbat!

Jag och Lydia Cappolichio lade fram en idé för SVT för ca. sex år sedan, en idé som man nu använt. Tiden är mogen. Vi är många som vill leva i ”direktsändning” utan fördröjning numera. Dock finns det många, många som lider. Jag vet för jag har och får kontakt med många varje dag (!!!). Några av mina bekanta, som hade ”snygga” liv utåt sett, är döda pga alkoholen. En hel del av dem blev inte ens 50 år. Många såg, få ingrep. Vi får be om Mod. Mod som gör att vi räddar vår Broder eller Syster. Visa på lösningen. AA och Gud. Ingen dålig kombination. Jag vet. Nykter sedan snart 7 år.

Så här skriver SVT: ”21:00 Seriestart: Kysst av spriten

Del 1 av 7. Var tionde svensk har alkoholproblem och nära nog halva befolkningen blir indirekt drabbade som anhörig eller vän. I sju program får vi höra vittnesmål från alkoholister och deras anhöriga. I första programmet möter vi Annika som söp sönder relationen till sin dotter Linda. Programledare är Magdalena In de Betou.

* Även i SVT1 29/9, SVT24 1/10, SVT1 1/10 och SVT24 4/10

Läs mer och se här…

Linda Lampenius, glömda barn, bilbränder och bristen på mod…

Linda Lampenius vågar äntligen bli fri!

I dagens Aftonbladet berättar Linda familjehistorien som återigen blir synlig, nu genom en s.k. kändis. Jag är dessvärre inte förvånad, möter samma historia varje vecka genom olika människor. Gång på gång på gång på gång. Och stora delar av Sverige verkar trycka huvudet i sanden, långt ner, så att inget hörs. Annars är risken att man måste gripa in. Det svämmar över av ”glömda barn” i vårt samhälle. Ser du dem eller dig själv?

Och nu är det helg. Mötte en församlingsmedarbetare som tyckte det var skönt att det var helg för då kunde man dricka lite vin. Tänk barn gör som vuxna gör. Våra församlingsmedlemmar gör som vi som arbetar i kyrkan gör. Dricker vi och går vi själva inte i kyrkan, så finns det ingen anledning att de skulle göra på ett annat sätt. Eller?

Risken är att jag kan hamna i en moralisk argumentation med min retorik, MEN…. Om det är faran, så får jag väl ta den. För de som mår dåligt, såsom Linda och har eller har haft en barndom som förlamat henne och hennes familj, där det är ok att mamman eller pappan dricker (man kan skylla på att föräldern har ju så svåra jobb, eller vad de nu skyller på för att inte våga leva i direktsändning) måste få hjälp. Barn kan inte välja, men vi kan hjälpa dem!!!  Ta hjälp! Vill du själv bli frisk? Om vi vid sidan om, inte griper in eller belyser det felaktiga, vem skall då göra det?

Igår på Tv hörde jag en ung flicka som var mycket tacksam att hon blivit inlagd på ett LVM-hem mot sin vilja för sitt missbruk. Drogen äger tills den försvinner ur kroppen och det tar tid. Lång tid, då hjärnan byggt om sig vid överkonsumtion och stimulans. Hon var nu tacksam. Och inte död.

Vi måste gripa in. Nu är det fler bilbränder över landet. Grip in. Nu handlar det om kriminalitet. Unga människor som förstör, hade man bränt upp deras i-pods, deras data, deras kläder – så hade de reagerat. Vuxenvärlden måste se människan, men även ställa krav. Inom 12-stegs rörelserna sysslar man med s.k. tuff kärlek. Inget mes. ”Vill du bli frisk?”, frågan bör vi alla ställa oss själva först. Är vi friska, vågar vi gripa in i våra egna liv först, för först därefter kan vi hjälpa vår Broder eller Syster. Jag vill det. Gud har stor omsorg om Dig i allt. Just om detta handlar söndagens kommande texter. Lyssna inåt på Sanningen, därefter kan du hjälpa den andre. ”Himmelriket är nära”. Så nära…

Intensiva men rika dagar

Denna dag, fridens dag.

Mikael Bedrup föreläste i Gävle Stadsbibliotek 20090909. Foto: Östling

 

Jösses vad jag for omkring förra veckan. Men kul var det. Och inte så betungande.

Igår ansvarade jag för högmässan i Gottsunda. Gruppen Sextett var med och de spelade så himla bra, många gamla fina jazzörhängen. Och Gudstjänstbesökarna klappade händerna. Man får det i vår kyrka, det är ju glädjens högborg, åtminstone tycker jag det. Att predika Guds ord, rent och klart, är en utmaning och jag har valt att inte ha manus. Gud får tala in i stunden. Självklart har jag gjort min hemläxa innan. Tror på den Levande stunden, det levande mötet, den Levande Guden.

Enigheten i Kristus var söndagens tema. Och många njöt av varandras gemenskap på det ”heliga” fikat efteråt. Det är för många en högtidsstund att träffa andra på söndagen. Många är ensamma, så jag uppmanar alla att dela erfarenheter efter gudstjänsten. Söndagen skall ju vara vilans dag, så man skall inte jäkta, utan njuta.

Dock fick jag förmånen att på sen eftermiddagen tala i Fittja kyrka, utanför Örsundsbro. ”Se mig” var temat och samtalet mellan mig och den modiga prästen skulle handla om de ”glömda barnen” samt om miss- och riskbruk. Jag talade fritt ur hjärtat om det som kändes angeläget av mina erfarenheter och det blev en del frågor med de som kommit för att lyssna (men det blev även en del sång, självklart ”Blott en dag..”) och jag bjöd även på musik från min MP3. Petter, ”Så logiskt”, Uno, ”Under ytan” och Elvis, ”If i can dream”. Samtalet fortsatte även här vid fikat.

Tänk att det kom en hel del människor till en kyrka, som var belägen mitt ute i ingenstans (åtminstone kändes det så). Ämnet tycks beröra. Och idag fick jag en förfrågan från en riksdagsman att tala om hur vi kan få friskare familjer. Tänker ofta på 2:a Korinterbrevet, kapitel 5, vers 17. Och det gör mig glad. Hoppet. Och idag är det min vilodag. Amen.

Hur länge skall man skylla på att man inte ser eller förstår?

Oj, det visste jag inte?

Varje dag, i tidningar och tv sköljer informationen över oss om alkoholens och missbrukets verkningar (kanske borde stavas VÄRKningar). Trots detta säger många jag möter, ”är det så många som problem?”. Ser man inte. Vill man inte se. Eller är man bara likgiltig?

Dags att vakna!

Har den senaste tiden mött en hel del människor som berättat om hur alkohol har förlamat deras familjer. Familjer som fått sina liv förstörda för all framtid av närstående som druckit, men där bl.a. möjliggörandet (sjukdomen beroende drabbar hela familjen, grannar, vänner och arbetskamrater) inneburit förödande konsekvenser; splittring, barn som far och farit illa och kommer att fara illa, även död och djupa spår som för alltid lägger en tung börda och som kvävs pga. att ingen vill se, eller vågar ta upp ämnet. Eller där man är likgiltig!!!

För att möta andra, måste man först möta sig själv. Det är hos mig själv förändringen börjar. Om detta talade jag igår för mina nya arbetskollegor på vår kick-off. Och om möten som kan förändra den Andre.

Många känner sig inte älskade. Om detta måste vi alla gripa in. Bli som den barmhärtiga samarien. Och inte vara som prästen som gick förbi.  Gud ge mig styrka och mod idag så jag försöker göra skillnad för den närmast mig. En i taget. En dag i taget.

Gud välsigne Dig idag!

Jag rasar idag i en tidning mot alkoholåterinförande i nattvarden!

Trams och rädsla, och kanske andra skäl…

Blev intervjuad igår.

”Kyrkan blundar för alkoholen”

Mikael Bedrup kritisk till att införa starkvin vid nattvarden

Flera församlingar i Svenska kyrkan inför nu starkvin vid nattvarden på grund av svininfluensan.
Något som får prästen Mikael Bedrup att reagera:
- Svenska kyrkan blundar för att alkohol är ett av de största problemen vi har i landet.

Läs mer här från ”Världen idag” och ovan artikel i sin helhet…