Är familjen viktig för kyrkan?

Individualisering till priset av ensamhet och skilsmässor.

Under veckan som gick funderade jag (eftersom jag mötte företrädare för Norska och Svenska kyrkan samt från den Katolska kyrkan i Sverige under två dagars föreläsning i Lötenkyrkan i Uppsala) på hur kyrkorna möter familjer.

Föräldrar skickar iväg sina barn för konfirmation, ca. 70 timmar. Många gånger frågar inte föräldrar vad deras barn gjort och lärt sig och de kommer inte till föräldrainformationen. Är det så att man tycker att institutionerna skall ansvara för barnens utbildning, skolan läromässigt och kyrkan med konfirmationen, där den skall ta hand om den andliga biten, och sedan bryr man sig inte som förälder på djupet vad ens barn varit med om?

Tror att vi i Svenska Kyrkan på ett helt nytt sätt måste fånga upp hela familjen, dess situation, deras frågor och skapa spännande, roliga och givande mötesplatser som svetsar samman familjer. Många skiljer sig idag, ca 50%. Därför tror jag att vi anställda med våra olika kompetenser kan hjälpa dem och också ta del av familjers kunskaper och erfarenheter. Vi alla är ju kyrkan tillsammans.

Möts av alltför få erbjudande om just ovan ”paket” eller dagar för reflektion, undervisning och delande av glädje och sorg för alla samtidigt i kyrkan. Föräldrarna/vårdnadshavaren/-havarna är ansvariga för sina barns andliga utveckling, därför bör vi alla gemensamt fundera och agera för familjers väl och ve i framtiden. Allt är inte materiellt, även om många barn ”suktar” efter senaste mobiltelefonen och häftigaste datan, då de många gånger tror är att det är där lyckan finns.

”Come together”; sjöng Beatles. Låt det bli hela familjers melodi. Jag kommer att dra mitt strå till stacken. Vad kan du bidra med för tankar, idéer och råd för familjers stöttning och glädje. Kommentera här nedan!!!!

Länge i kyrkbänken

Lång dag.

Först är man nästan ett helt liv utanför kyrkan, och så blir det kursändring. Rejäl sådan. Som idag t.ex.

1. Kurs – teologiska dagar idag och imorgon på Johannelundsteologiska högskola om dopets uppföljning. Bilder från Norska, Svenska och Katolska kyrkan. Intressant.
2. Alumni träff innan middag, dvs. återträff för oss fd. präststudenter.
3. Middag och diskussioner om kyrkan
4. Beta-kurs i Lötenkyrkan – fick vara deltagare och vara med och diskutera i en samtalsgrupp Göran Skyttes bok, ”Ett år med Jesus”.

Start kl. 0800 och nu hemma kl. 2100. En dag, en hel dag i kyrkans värld. Och så har timmar passerat förbi i mitt nya liv. Vem kunde anat för sju år sedan? Mirakel?

Det tycks finnas en gemensam lösning

Andra avsnittet gick i SVT ikväll av ”Kysst av spriten”.

Även i detta avsnitt var lösningen en 12-stegs grupp och att arbeta i de 12-stegen mot tillfrisknande. Mot alla odds fann man ett slut på besattheten att dricka sig bortom all förnuft. Ett enkelt program för svåra människor.

Intetsägande ”Här är ditt liv”

Den som ger sig ut i offentligheten har ingen pardon att förvänta sig.

Min pappa intervjuas i "Här är ditt liv" av Lasse Holmqvist

Ovan citat kom från min pappa. Har man själv valt att bli en offentlig person och som tjänar på det, så skall man också inse att det finns nackdelar. Man kan inte äta alla godsaker och inte tro att det kostar något.

Många s.k. kändisar är rädda för att bli avslöjade. Eller är det så att många i gemen idag är så rädda för att bli synade att de sätter upp en mur kring sig. Till sist blir det bara en yta man möter, allt blir bara en sorts teater, som Stina Lundberg Dabrowski upprepade gånger påtalade i intervjun med Ingvar Oldsberg igår i TV. Även Ingvar verkar vara rädd att ställa frågor som berör på djupet. Rädslan kan finnas även hos honom, kan man undra.

”Här är ditt liv” och intervjuverna denna omgång verkar vara på de utfrågades villkor. Om det är så faller hela idén och nerven för programidén. Jag anser att man bör föra in helt andra intervjuobjekt. Dock tycker jag att Jan Eliasson var intressant. Stina och Svennis lever på andras bedrifter till en viss del. Det är Svennis lag som utför jobbet, liksom de som Stina intervjuvat. Visst tillför de med sina åtaganden, dock perifiert. Precis som programmet känns. Perifiert.

Läs Bibeln istället. Här avslöjas allt från mord, kidnappningar, svek, moral och omoral, död och uppståndelse m.m. Allt går på djupet. Det är kanske därför den Heliga Skrift berör så många. Detta är otäckt, men också befriande. Att möta sig själv är livsförbättrande. Världens längsta resa är den mellan hjärnan och hjärtat. Hjärtats intelligens är det vi behöver marknadsföra i vår tid. För detta får vi be om mod, då modet kan förbättra liv på djupet. Människor längtar efter autentiska människor, som vågar tala om det svåra och det glädjefulla.

”Var inte rädd” Ingvar. Du är underbar och älskad. I första Johannesbrevet står det att i den fullkomliga kärleken finns ingen rädsla. Bra tänkt, men svårt att uppleva och förstå. Tydligen.

Full präst inte ok!

I dagens Aftonbladet, på löpsidan utanför alla affärer och med feta bokstäver står det att ”prästen var full på begravningen”!

Enligt artikeln var prästens alkoholproblem kända sedan tidigare och han var under tillsyn. Tillsyn? Inget framkommer vad man menar med detta. Att man har koll tills det händer något? Att man hjälpt vedebörande att tillfriskna, dvs. skickat denne till behandling enligt 12-stegs modellen? Att man gett ett ultimatum, en gång till så är det avsked? Sistnämnda krav rekommenderar den samlade erfarenheten inom alla 12-stegs rörelser, s.k. tuff kärlek. Hjälp, men ställ krav.

Idag verkar många ha en tillitsbrist på gott omdöme när det gäller alkoholfrågor och hur man själv skall agera och allt för få verkar själva vilja vara solidariska med de som har problem med alkoholen och själva avstå från alkohol för att vara föredömmen. Min Fru har tagit ställing, hon vill vara förebild för andra vuxna och för barnen. Hon har avstått från all alkohol trots att hon inte har alkoholproblem. Bra jobbat!!!!

Nu verkar det som mannen, prästen, får jobba vidare under tiden utredningen pågår!? Ibland undrar jag om man bryr sig eller om naiviteten och okunskapen är så stor eller kanske likgiltigheten och om konflikträdslan är så stor att man heller väntar ut människor med alkoholproblem tills det händer något riktigt allvarligt som t.ex: att vedebörande dör (av olycka, självmord eller super ihjäl sig).

Ta mannen ur tjänst omgående!!! Jesus frågar: ”Vill du bli frisk?”. Vill man inte, så goodbye. Har man med andra människor att göra och det föreligger en aning att vedebörande drogar (alkohol, narkotika, piller etc.), så skall man inte få jobba. Punkt slut! Det är oerhört svårt att komma på en missbrukare nämligen. Vi är hala när vi drogar, kan manipuliera de flesta, även om man blir tagen på bar gärning. Jag vet av egen erfarenhet, dels av eget ljug och numera när jag möter de som fortfarande är kvar i sjukdomen som aktiva.

Det är inte första gången jag hör talas om fulla präster. Skvallret och sanningen går fort fram. Har fått gripa in en hel del gånger, då omgivningen inte velat förstå eller om de har lidit brist på mod eller civilkurage. Beroende är demokratiskt. 10% av befolkningen drabbas av ex. alkoholism. Även präster, smedar, bankmän och strippor kan utveckal beroende. Sjukdomen struntar i socialklass och titlar. Min målsättning är inte att smutskasta mina prästkolleger, tvärtom. För många år sedan höll man tyst när det gällde piloter på SAS som man anade hade alkoholproblem. Till sist blev man tvungen att ta ställning (det hade väl blivit för dyrt om ett plan störtat med en full pilot) och jag själv vill hjälpa genom opinionsbildning, så att även kyrkan mer öppet vågar tala om alkohol i kyrkorna, bland personal och anställda. Nu börjar det kosta, det är inte bra med en artikel i Aftonbladet. Det är först då man erkänner något som man kan förändra det. Min kamp med druvjuice i nattvarden är just en hake som kan öppna en port för vidare och friskare vindar. Tar man in frisk dryck i kalken, så kan även sjukdomen beroende snart börja diskuteras, så fler kan få tillfriskna och få en frizon i våra kyrkor från alkoholets slaveri, så att Gud kan förbättra dem när de möter Jesus och hans budskap där (2 Kor 5:17).

Hoppas och ber att kyrkorna griper in och tar lärdom och använder oss som kan sjukdomen. Själv fick jag en inbjudan i fredags att tala kort om sjukdomen och alkoholens verkningar på sin omgivning. Detta på min lunch den 10 november kl. 1200 på Domkyrkocaféet, bredvid Uppsala Domkyrka. Rubriken kanske blir: ”Varför söp jag?”.

Många inom kyrkan har sagt åt mig att sluta tala om alkohol, då risken är att man nischar mig som ”alkoholprästen”. Undrar varför de säger detta? Så länge halva svenska folket har ett alkoholproblem verkar det finnas ett mycket starkt behov att få mer kunskap. Givetvis har jag många fler frågor jag brinner för. Men om det brinner, börjar man väl att släcka där det brinner mest, anser i alla fall jag. Kan man ta bort alkoholen och få människor nyktra så de kan leva i ”direktsändning”, så kan de därefter möta det Glada Budskapet om Jesus, som kan fylla människans inre hål.

Eller som Jesus säger: ”Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket”. Vi verkar lida brist på andlighet i vårt samhälle idag eftersom så många måste konsumera alldeles för mycket eller droga bort sin fria tid. Skål förresten, nu är det ju lördag. Själv dricker jag numera från det vatten som släcker all törst. Amen!

Uffe Larsson död

”Hej! Känner vi varandra?”

Det var min fråga i telefon till Ulf Larsson för en hel del år sedan. Eftersom jag träffat många människor, kända som okända hela livet, var frågan berättigad. Dessutom har jag svårt för namn, dock inte Uffes.

”Men tjena Micke! Jo, jag var den lille tjocke killen som bodde i Sandviken på Vätö, så nog har vi träffats, vi lekte ihop som barn på somrarna”; sade Ulf till mig i luren. Och så engagerade jag honom för mitt företag AB NÖJES HUSET. Tror det var åt Svenska Fotbollförbundet och han arbetade som moderator för deras kickoff. Uffe tog sina uppdrag på allvar. Tror det fanns ett stort allvar hos honom. Det var kanske därför han rymde via mat och alkohol.

Min pappa hjälpte till så att Uffe  blev nykter för många år sedan. Även Uffe vågade offentligt, såsom jag och pappa, att tala om sin personlighet, sin beroendepersonlighet och sitt beroende gällande alkohol. Bra Uffe. Men när Uffe inte längre ville vara tjock, så tog han på allvar tag med sin övervikt och med en beroendepersons ”på och av”-sätt, så gick det fort. För fort. Många varnade Uffe då han gick till ytterligheten och blev för smal. Hjärtat kunde ta stryk.

Humor och en snällhet mot andra kännetecknade Uffes livsverk. Ibland är just dessa ingredienser ett tecken på ett ”glömt barn”, ett barn som vill bli sett och bekräftat. Vet inte hur det var i Uffes fall och barndom, dock var han en beroende person.

Igår var det premiär för ”Kysst av spriten”. Dottern i avsnitt 1 fick skador. Mamman som var ”av och på”-personlighet, dvs. beroendeperson, började dricka alkohol och var ”hemma” på en gång när alkoholen nådde hjärnan, sade hon. Olsson, en av världens främsta forskare om hjärnan, beskrev i första programmet hur hjärnan funderar vid överkonsumtion; att den kopplar om sig vid för lång tid av överstimuli. Därför tänker en alkoholist eller en matmissbrukare ofta på mat. Det blir en besatthet, som ”normalstörda” har svårt att förstå

Tackar Uffe som vågade göra skillnad med sitt liv för andra, både med sin humor och med att du vågade vara nykter och en förebild. ”Hörru Uffe, vila i frid där uppe, det är du verkligen värd”. Många saknar dig.

Läs mer om Uffes karriär här…

Kysst av spriten…

Hittade hem vid första klunken!

Vämen fyllde strupen och värmen spred sig fort ner i magen. Och friden. Friden med stort F, infann sig när alkoholen nådde hjärnan. Allt blev äntligen lugnt! Äntligen. Borta var utanförskapet, både det medvetna och det omedvetna. Man räknade in sig själv i mitten plötsligen. Efter första klunken. Man var hemma. Hemma!!!

Berättelsen har jag hört av många tusen beroendepersonligheter genom åren. Och det är bara en som är född till beroende pga hjärnans sammansättning som kan beskriva öppningsraderna enligt ovan.

Allt handlar om geografisk och fysisk flykt. Bort från pålagd roll pga. dysfunktionell omgivning. Bort från problem och jobbigheter. Spritmissbruk handlar aldrig om alkohol. Matmissbruk handlar inte om mat. Arbetsmissbruk handlar inte om arbete. De är bara drogen som möjliggör flykten. Bort från sitt sanna jag. Bort från sina känslor. Mot lugnet. Mot friden.

Ikväll kl. 2100 i TV1 börjar Sveriges Radio TVs största upplysningsserie sedan min far producerade sina serier under 1980-talet. Jag och min familj har talat med SVT, liksom många andra. Intresset var GIGANTISKT STORT, många ville medverka och lyfta bort skammens fula tryne från sjukdomen. Halva svenska folket (!!!) är drabbat. Medan TV5 visar ”Färjan” och väldigt mångas olycka pga alkohol, vågar nu den statliga kanalen gå sin egen friska väg och visa att det finns en väg ut ur missbruk och medberoende. Bra jobbat!

Jag och Lydia Cappolichio lade fram en idé för SVT för ca. sex år sedan, en idé som man nu använt. Tiden är mogen. Vi är många som vill leva i ”direktsändning” utan fördröjning numera. Dock finns det många, många som lider. Jag vet för jag har och får kontakt med många varje dag (!!!). Några av mina bekanta, som hade ”snygga” liv utåt sett, är döda pga alkoholen. En hel del av dem blev inte ens 50 år. Många såg, få ingrep. Vi får be om Mod. Mod som gör att vi räddar vår Broder eller Syster. Visa på lösningen. AA och Gud. Ingen dålig kombination. Jag vet. Nykter sedan snart 7 år.

Så här skriver SVT: ”21:00 Seriestart: Kysst av spriten

Del 1 av 7. Var tionde svensk har alkoholproblem och nära nog halva befolkningen blir indirekt drabbade som anhörig eller vän. I sju program får vi höra vittnesmål från alkoholister och deras anhöriga. I första programmet möter vi Annika som söp sönder relationen till sin dotter Linda. Programledare är Magdalena In de Betou.

* Även i SVT1 29/9, SVT24 1/10, SVT1 1/10 och SVT24 4/10

Läs mer och se här…

Söndag och vila

I måndags på min vilodag från kyrkans verksamheter skrev jag på denna söndags, dvs. dagens predikan. Och när jag kom till min kyrka i tisdags, visade det sig att jag inte jobbade idag. Så jag hade fått lära mig denna söndags predikotext om död och liv, vilket är en bra investering för mina tankar och agerande i framtiden.

Och så fick jag ett samtal idag. 11 bikers skulle överraska mig och kom till Gottsunda kyrka idag. Kamrater från fina TYFRI MC, en kristen mcklubb i Stockholm hade cruisat upp. Och så var jag hemma idag. Så otroligt trist. Undrar hur man i kyrkbänkarna tänkte när dessa bikers klev in? Men man är tack och lov vana och välkomnar alla, så som det skall vara i kyrkan.

I Gottsunda är vi en brokig skara, därför har jag en färgrik stola, vilken symboliserar jordens folks olika färger. I vårt distrikt talas det över 80 olika språk. Tala om erfarenhet från världens alla hörn. Vilken rikedom!

Idag ligger jag hemma, ser just nu på tv-gudstjänsten, då min rygg och mina axlar värker. Vila skall man ta på allvar. Det är ingen lek.

Olika steg i livet…

Vart går går resan livet?

Det är många olika saker man som människa får vara med om. Och många får syssla med olika saker under sina liv, så även jag. Min vän John Houdi, den kompetente artisten, som för övrigt alltid är ett säkert kort för alla typer ev events, har nämnt mig på hans blogg. Se här…

John och jag har ibland diskussioner. Vi har olika ”glasögon” på oss, men vi vill bägge ”se” hur de andre ”ser” ochvi har nog en nyfikenhet på den andres diskussion och funderingar. Även om vi inte alltid delar varandras utsikter, så är det alltid berikande att ha en dialog. Vi kan lära oss av varandra, tror jag.  John är en bra kille!

Vad är syftet med konfirmationsundervisningen?

Funderar över vad ungdomar vill och behöver lära sig under konfatiden?

Vad tycker du man skall lära sig och vilka saker som kan/bör ingå under en konfaperiod?

Jag behöver Dina idéer? Kommentera nedan, så blir jag himla glad. Tack på förhand!