Framtiden….

Funderingar och vägval…

Från oktober är jag arbets- och inkomstlös. Märkligt. Är ju nu på ett vikariat som präst och som avslutas sista september. Därefter…

Började studera år 2003 och prästvigdes i juni förra året och efter det första året, pastorsadjunktsåret fick jag en tjänst som vikarierande komminister dvs som präst. Har sökt några tjänster och inväntar besked.

Mina föreläsningar tycks dra mycket folk och mina ämnen berör och gör skillnad, har jag märkt tydligt. Dock är mitt uppdrag först en prästs. Därför är det nu oroligt. De predikningar och mina andra åtaganden i kyrkans värld uppskattas, märker jag av de mail och samtal jag får. Därför känns det märkligt att inte ha ett uppdrag, en fast tjänst snart och lite snopet.

Har man fru med fast tjänst och en dotter som går i gymnasiet är det inte lätt att flytta. Tvärtom. Och att ta en tjänst och enbart komma hem på helgerna är inte lämpligt för mig. Visst kan jag dagspendla. No problem.

Själv tycker jag att en präst bör bo i närheten där hans uppdrag är. Nätverkande gör skillnad. Har märkt att bor inte prästen på orten så märks denne inte utanför församlingens verksamhet särskilt väl.

En präst skall känna till sin samtids verkligheter sade någon till mig under min utbildning. Delar den insikten. Hur skall man annars kunna möta de utanför kyrkans väggar. Risken blir annars att församlingen endast blir till för de redan nådda.

Jag tror att präster, om de har den gåvan, därför bör synas mer, både lokalt och nationellt. Tänker på dopbefallningens order. Blogga, Facebook, hemsidor och föreläsningar utanför de ordinarie väggarna kan göra människor nyfikna så de kommer till våra samfund – har jag märkt.

Min bakgrund som utbildad projektledare och marknadsförare kanske ger ett bredare perspektiv än för många. Har ju förmånen att fått konsekvenser i mitt liv, därav vågar jag tala om min svaghet, såsom aposteln Paulus även gjorde. Att inte tala om ”vi” eller ”man kan” i mina predikningar är ett val. Har inga problem att våga vara personlig. Och det berör, har jag noterat när jag hört andra talat så.

Hoppas och ber att mina gåvor skall komma till sin rätt i en spännande församling som vill göra skillnad.

Många är ensamma, många jobbar för mycket, en del har skam och så finns de många som vill hjälpa till och ge vidare av sin kraft och sin glädje samt sina erfarenheter. I en sådan kyrka vill jag vara med. Att få ingå i en Gemenskap som skänker hopp och glädje, där man få vara som man är ber jag att få komma till. Och det snart.

Ber om detta.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s