En dag i taget…

Det finns en morgon, nya möjligheter…

I torsdags föreläste jag om de 400 000 barn i vårt land som får skador för livet pga alkohol. Och hur man kan hjälpa oss och hur man kan identifiera oss. Genom humor och allvar visade jag på en lösning bort från alkohålet. Självupplevda erfarenheter skänker tillit. Det blev många som kom till Kyrkcentrum i Bålsta. Har fått fina mail från de som kände igen sig och som fann hopp i mina erfarenheter vilket skänker meningsfullhet till mina utflykter. Tyckte mycket om Kyrkcentrum och bemötandet av de anställda. Fina samtal efteråt. Många vill och behöver dela med sig av det som tynger.

Några timmars sömn och så in i bilen igen. Det blev 54 mil från kl 0615 – 1615. Träffade en trevlig kyrkoherde i Närke och såg mig om i dennes församlingar. Fina kyrkor och bygd. Är på jakt efter fast prästtjänst. Just nu är jag inkomstlös vilket absolut inte är fungerande.

Avslutade min komministertjänst på den tillfälliga och tidsbegränsade tjänst som fanns i Gottsunda församling efter mitt pastorsadjunktsår där. Många var lediga länge under sommaren och då fick jag förmånen att jobba som präst. Märkligt att våra kyrkor stänger ner när alla är lediga…. Kyrkorna bör vara öppna när folk är lediga. Nu sades det mig att det inte fanns några pengar kvar så de kunde behålla mig. Jag har haft många samtal med många så nog finns det ett behov där allt. Och i Uppsala finns det nog ingen som kan beroendefrågor bättre än vad jag kan och tydligen finns det nu ingen som arbetar med frågorna i Uppsalas församlingar och som berör halva Uppsalabefolkning, nämligen gällande riskbrukaren och medberoende. För mig är detta oerhört märkligt. Många behöver hjälp men få kan frågor om det som förstör människors liv varje helg. Minst.

Har idag sträckläst prästen Olle Carlssons bok ”Mitt himla liv” om hans kamp mot beroende och som blev en räddning för ofantligt många genom Allhelgonakyrkan i Stockholm. Hans erfarenheter blev en tillgång. Det är bara ett par procent som hamnar på parkbänken så det finns oerhört många fler som har problem och som inte syns, så många har ett behov och en andlig sökan som kyrkorna missar å det grövsta. Mycket mycket märkligt att man inte ser möjligheterna…..

Nu ligger jag hemma medan det finns många som skadas allvarligt pga ex alkohol; barn och anhöriga, unga som gamla. Åtminstone jag tycker det är slöseri med min kompetens om beroende och teologi och med min absoluta tystnadsplikt. Församlingar kanske borde använda en sådan som mig. Man kan kanske fundera på vad som är nödvändigast? Onödiga byggen i våra kyrkor och personalresor som inte når de nödvändigaste frågorna för våra uppdrag? Lulllull som inte ger avkastning och verksamheter som inte är livsviktiga bör kunna ifrågasättas och kunnas tas bort. Vi behöver ledare som inspirerar och ser sin samtid och är där det är svårt. Och som vågar ta beslut och vågar bygga fungerande team. Efter att ha jobbat med grupputveckling under många år så ser jag möjligheter. Och det finns engagerade och kompetenta med och motarbetare som ville användas för att förbättra sina och andras liv.

Mod mina vänner. Vi tycks behöva mod. Fortsätter min förkovran med läsning i min säng.

Så kan det gå – hå ja ja.,,, – för att citera Kurt Vonnegut.

Annonser

En reaktion på ”En dag i taget…

  1. Hej!

    Varje gång jag stöter på någon som är ute och jobbar i alkoholfrågan bland våra unga blir jag glad. Ni skulle behöva vara hundra gånger fler och få komma tillbaka oftare, tycker jag.

    Tummen upp!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s